kajsavbg!

Längtan, förtvivlan och ilska

Vet ni vad det värsta är?

Det är att den enda personen jag vill ska se hur mycket jag saknar honom,
hur många gånger jag dör för honom,
hur mycket jag lider och längtar,
doesn't give a shit about mig.
Han har gått vidare, låtsas som vi aldrig hänt, raggar på andra, undviker mig, ångrar inget, har bestämt sig, hatar mig obviously av anledningar jag inte har en aning om, mår säkerligen inte i närheten av vad jag gör,
och varför skulle han ens se vad jag skriver här. 
Det är så löjligt egentligen. 
Att skriva ut sina känslor till tomma intet. När det egentligen bara är en enda person man vill skriva det till.
Men då är man det där jobbiga jäkla psykobruden som inte inser eller fattar någonting.
Det är ju slut Kajsa.
Sluta älta.
Gå vidare
Sluta försök övertala mig


Äckligaste meningarna jag vet.
 

För saknar jag någon, 
då säger jag det.
Älskar jag, 
då säger jag det också.
Är jag förbannad, då skriker jag.
Men till honom funkar det inte så.
För då är man sjuk i huvet.
Då får jag skrika ut det här.

Så förlåt, alla ni främlingar som faktiskt tittar in här,
för att det mesta handlar om honom
Men vart ska jag annars göra av det.

För ni vet, när en människa var hela ens liv, och man blir lämnad, på värsta tänkbara ovärdiga sätt,
och allt man byggt upp tillsammans blir sopat under mattan,
så tror jag nog hälften av er förstår min känsla av tomhet och ilska.

Så all min kärlek till er där ute som ligger och gråter över low class men, precis som jag

 

29 maj 2017 23:04 | You |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas