kajsavbg!

Kategori: Quotes -

För att slippa höra att jag "övertalar dig"

Idag är det nog.

Jag är så sjukt trött. Trött på att inte sova. Trött på att vakna mitt i natten med panikångest och gråta. Gå till toaletten och spy pga att min mage vänder sig ut och in. Trött på att blöda. Trött på att vara så trött att det inte går att få kontakt med mig. 
I natt har jag sovit 2 timmar. Jag satt ute på balkongen i kolsvart mörker och grät. Grät som en liten flicka och längtade till en famn som aldrig varit min på riktigt. 
Tänkte att näe, nu är det nog, det är inte värt det. Gick in, somnade efter några glas till, och vaknade sedan igen efter 2 timmar och grät, igen. Så mycket att mitt hjärta rusade och panikångesten kom upp till ytan åter igen. 

Man orkar inte mycket mer.
Man får nog.

 

Jag har gett mitt hjärta till helt fel personer. Den första krossade mig ner i avgrunden. Desperation, frustration och självdestruktion blev en daglig bas på grund av att jag älskade alldeles för mycket, och jag fick väldigt lite tillbaka. Han funkade inte som pojkvän, och jag funkade inte som människa efter ett tag. Men trots att han inte hade någon aning om hur man visade det så älskade han mig, shit, va han älskade mig. Jag såg igenom honom. Och han kom tillbaka till mig, varje gång. Min första kärlek, 3 år av fullständig död av mig själv, jag försvann helt, men jag ångrar inte en sekund. För jag fick känna på hur ont, men hur fantastiskt kärlek kan vara. Och se hur människor påverkas av känslor, även han. Och se att hur långt och länge vi än fallit bort, så fanns det alltid en väg tillbaka. När dagen kom dock, då det tog slut på riktigt, så gjort det likt förbannat lika ont ändå, hur förberedd man än var. 

Den andra. Den sista. Shit, han fick mig verkligen. Till slut. Jag mådde så bra i hans närhet. Jag hade dött för honom. Den finaste av dom alla. För han var den som jag inte var beredd på. Den som lyfte mig totalt från botten. Min andra halva, min bästa vän. Den som skulle bli det bättre. Början på något helt nytt. Den som skulle göra mig till det bättre. Den som verkligen gjorde mig till det bättre. Han räddade mig, fullständigt. Han fick mig att hitta tillbaks till mig själv, trots att det tog tid. & jag fick äntligen känna på hur lätt kärlek kan vara. Iallafall en stund.

Men han var också den som lovade väldigt mycket i ord men när det väl kom till kritan, så var det inte så värt det längre. Men ändå den som fick mig att känna mig speciell för hur trasig jag än var, så trodde jag att han såg mig igenom det. Han var den som jag verkligen tänkte hundratals gånger på ifall jag ville, var redo för, vågade chansa på, orkade ge. Men som jag aldrig behövde oroa mig över, för den här gången skulle det ju vara lätt. Jag skulle få känna på hur det var att känna mig riktigt älskad. Jag behövde inte dra lasset denna gången, för det lovade han. Jag skulle aldrig bli lämnad igen. Jag skulle aldrig behöva må dåligt av samma anledning igen. Jag skulle aldrig behöva gråta mig igenom nätter på grund av att jag inte kände mig tillräcklig.

 

Men vet ni vad. 
Det visar sig alltid i slutändan att dom är precis likadana allihop

Och hur mycket otrohet, brist på empati och bråk det än finns i ett förhållande. Så är löftena som man bygger allting på, det man blir lovad - det som gör mest ont, när det visar sig att allting bara var en illusion. Och man står där, lika dum, lika blåögd, för varför skulle någon stanna

& idag är jag så förbannat trött. 
För jag har så mycket känslor i min lilla kropp, som jag aldrig ger till någon som kan hantera dom
På någon som ser igenom mig 
Och som faktiskt orkar, har tålamod, som kommer tillbaks, som kämpar tills man blöder

 


Men idag, så fick jag nog
För älskar man en annan människa, då finns det inga fel tidpunkter 
då hittar man alltid tillbaks
och då vill man alltid ha personen nära


Men tycker dom inte att du är värd det
Så varför ska du tycka att dom 
är det då?

Aldrig

 

Punkt

 

Drunknar

Dom där nätterna då man drömmer så verkligt så det nästan är läskigt. Där man nästan kan känna värmen och doften av personen i fråga. Där allting är bra, allt är som det ska vara, om inte mycket bättre. Du sover så djupt den natten för det enda du vill är att stanna kvar. Stanna kvar där det är tryggt, naturligt, självklart, varmt och exakt så som du hade det då, och som du hoppades och önskade att det skulle förbli.
I drömmarna.
Det är inte mer än så.
För sen öppnar du motvilligt ögonen, tittar upp i taket, och en våg av ångest och panik dränker dig fullständigt för du inser att det var inte mer än så.
Drömmar.

 

Känner ni igen er?

Den där ångesten vaknar jag med varje dag.

Behöver syre

Vi två, 17 år

never thought a train goin' any place could've changed my life
never thought i'd say i could go insane, 'til i saw your eyes
and i had to take another look to know for sure
that you could be for real
you found an empty seat sittin' next to me
and i asked your name
where you comin' from?
where you headed to this saturday?
'cause i'm gonna be out on the town
as long as you are goin' there with me

Smärtgräns

"Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva

 Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
 För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
 
Men jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan"
- H

 

Kämpa

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
 Oh, we had everything
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
 
Upp