kajsavbg!

Kategori: You

12 juni

Vakna
Tänka
Dagen på månaden då det är okej att starta med en vodka 06:15.
Tänka
Shit, den 18e startar dock likadant.
Tänka
Gå till jobbet, låtsas som ingenting
Tänka
Gå in på toaletten och spy
Tänka
Åka hem
Tänka
Vodka
Tänka
Sova
Drömma

Och vakna upp nästa nya dag och inte tänka på dig alls

Psykbryt

Ta mitt liv 

Slit ut mitt hjärta
Jag vill inte ha det
Snälla
Jag kan inte andas
Det gör för ont

För jag älskar alltid för mycket

 

Det är inte såhär det går till

Ta mig härifrån

Längtan, förtvivlan och ilska

Vet ni vad det värsta är?

Det är att den enda personen jag vill ska se hur mycket jag saknar honom,
hur många gånger jag dör för honom,
hur mycket jag lider och längtar,
doesn't give a shit about mig.
Han har gått vidare, låtsas som vi aldrig hänt, raggar på andra, undviker mig, ångrar inget, har bestämt sig, hatar mig obviously av anledningar jag inte har en aning om, mår säkerligen inte i närheten av vad jag gör,
och varför skulle han ens se vad jag skriver här. 
Det är så löjligt egentligen. 
Att skriva ut sina känslor till tomma intet. När det egentligen bara är en enda person man vill skriva det till.
Men då är man det där jobbiga jäkla psykobruden som inte inser eller fattar någonting.
Det är ju slut Kajsa.
Sluta älta.
Gå vidare
Sluta försök övertala mig


Äckligaste meningarna jag vet.
 

För saknar jag någon, 
då säger jag det.
Älskar jag, 
då säger jag det också.
Är jag förbannad, då skriker jag.
Men till honom funkar det inte så.
För då är man sjuk i huvet.
Då får jag skrika ut det här.

Så förlåt, alla ni främlingar som faktiskt tittar in här,
för att det mesta handlar om honom
Men vart ska jag annars göra av det.

För ni vet, när en människa var hela ens liv, och man blir lämnad, på värsta tänkbara ovärdiga sätt,
och allt man byggt upp tillsammans blir sopat under mattan,
så tror jag nog hälften av er förstår min känsla av tomhet och ilska.

Så all min kärlek till er där ute som ligger och gråter över low class men, precis som jag

 

16:08

Jag gör hela tiden allt jag kan för att tänka bort saker. Tänka bort dig.
Dygnet runt, hela tiden.
Får jag en tanke om att jag saknar något som gror i huvet på mig, så tar jag ett glas vin eller två, femton shots, går o duschar, ut o springer, sover, kör bil, ger någon annan min uppmärksamhet, festar, köper kläder. Eller liknande. Endast för att inte tänka

Och det har gått fruktansvärt bra. Jag har mått så bra, av att inte tänka. Jag har inte släppt en tår sedan den 26e mars, 8 dagar efter du försvann. Endast för jag inte tycker du förtjänar det. Endast på grund av dessa äckliga löften som fullständigt tog sönder mig, för du bröt dom allihop. Endast för att du är personen som jag trodde aldrig skulle låta mig gå igenom det igen. Det självdestruktiva. För du vet ju precis. 
Men, det höll inte i sig länge denna gången. Jag gick sönder, men inte mer än jag kunde hantera.
Det behövs dock fortfarande piller och sprit för att somna, behöver trycka ner maten och anstränga mig fruktansvärt för att gilla läget när någon annan försöker närma sig mig. Behöver fem kaffe på morgonen för att orka med dagen, och umgås med folk 100% av tiden för att se någon mening med livet.

För du var ju allt, men jag visade det aldrig
Men ändå
Så andas jag.
Utan dig.

Fast vet du va.

Igår brast det. 
Och jag behövde låsa in mig på flygplanstoaletten för att inte alla skulle tro att någon dött.
Även fast det är precis det som hänt
Och jag sitter här 300 mil ifrån dig på en balkong med 25 grader, sol och drinkar. Allt är egentligen fantastiskt. Men det enda jag tänker på är att du fortfarande inte är där när jag kommer hem. Att jag inte får sätta mig direkt på ett tåg till Södertälje Syd och kyssa dig överallt.
Och att för exakt 1 år sen var det bara du, när jag var i precis samma land, och drack precis samma drink.
Och det var du som var början på min evighet när jag kom hem. 
Och nu kommer jag hem till inget
Du dödar mig

Men jag tänker inte låta dig

Men jag älskar dig
Föralltid

Och förlåt för jag inte var tillräcklig, just då